Integralordens

Historia
  [ Riddarna | Ederna | Historik ]
En av instiftarna av Integralorden, Dag Sundman, F73, beskriver här hur det kom sig att utmärkelsen infördes vid Fysiksektionen.

När F73, Fadäs, började hade 68-vågen svept över Teknis och speciellt över sektionerna A och F. F hade avskaffat sektionsstyrelse och nämnder. Man hade en ordförande som kallade sig "Sammankallare" och denne person hade som främsta uppgift att kalla till stormöten en gång i månaden. På dessa stormöten kom cirka 10 personer....

Vi Fadäser hade väntat oss något roligt och studentikost när vi kom och blev rätt besvikna. Vi gick 15 personer på val-stormötet och valde in oss själva på alla poster som fanns, förutom vice ordförande. Bland det första vi gjorde var att skriva nya stadgar för sektionen. Vi gick också på många fester med andra sektioner för att se och lära (absolut inte för festa - man är ju ansvarstagande). Problemet var att vi inte hade någon aning om vad en sektionen borde/kunde göra och hur man skulle organisera den.

Vi insåg att vi helt saknade kontinuiteten bakåt. Det fanns nästan ingen före F73 som man hade kontakt med och på Ettans Fest gick inte mer än en handfull fysiker som gick i fyran eller över. Det här var tråkigt med festerna och det var besvärande när man försökte få reda på hur det gick till förr eller kanske tigga pengar till F-rum eller annonser i F-Info (dåvarande Force).

Ur den situationen föddes tanken att man skulle skapa en utmärkelse som skulle skapa en bas för långa kontakter. Att hedra ordensbärarna ingick men vi var väldigt tydliga på att inte skapa en klubb för inbördes beundran utan en grupp med människor som skulle kunna ge något till sektionen. En tanke var att kombinera något vi såg på två andra sektioner: på Kemi fanns en seniororganisation som hette "Salamandrar" och på Maskin hedrade man sektionsaktiva med "Strumpebandsorden".

Det urvalskriterie som användes inledningsvis var sådana människor som

  • gjort mycket "seriöst" arbete för sektionen
  • var på väg att lämna Teknis
  • man kunde förvänta skulle fortsätta att verka för sektionens bästa.

    Samtidigt valde vi att inte skriva in något om urvalskriterierna i stadgarna utan istället låta styrelserna själv hitta lämpliga kandidater och kanske ändra kritierierna.

    Jag minns att vi då funderade mycket på hur man skulle kunna göra verksamheten så trevlig och så studentikos att orden skulle överleva. Vi tyckte det var ett bra förslag att ha en årlig fest - midvinterblot - som skulle ordnas av den senast utsedda riddaren. Vid dessa sammankomster söker församlingen leva upp till sitt stolta motto "Integrare necesse est!".

    Under de första åren avkrävdes den nyutsedda riddaren ingen ed, utan denna tradition infördes som ett desperat försök att tysta Christer Fuglesangs ökända sånginsatser. Eftersom studentikosa traditioner lätt permanentar sig har det högtidliga löftet därefter blivit kutym.